Den Skalliga Sångerskan

Den skalliga sångerskan är en föreställning av Eugène Ionesco. Idén till pjäsen sägs han ha fått under sina studier i engelska. Läroböckernas fåniga konversationsfraser får i pjäsen symbolisera ett mänskligt umgänge som i sin rituella meningslöshet är motsatsen till all verklig kommunikation. Föreställningen ter sig vara en envägskommunikation där huvudsaken är att göra sig hörd och inte föra en sammanhängande dialog med övriga i ensemblen. Den verklighetsfrämmande dialogen där det gifta paret plötsligt samtalar med varandra är som om det vore deras första möte.

Föreställningen gjordes som ett unikt Malmö-Lundsamarbete mellan tre av regionens mest väletablerade friteatergrupper; Theatron, Månteatern och Teater 23. Vi hade också förmånen att få arbeta med en av Serbien och Ungerns främsta regissörer Radoslav Milenkovic.

I denna version är Sångerskan en föreställning om identitet; en pjäs om svensk mångfald ur ett IKEA-perspektiv. Vad innebär det att vara svensk? Vem är svensk? Är svensk något som går att mäta?

> PRODUKTIONSINFO

Urpremiär: 3 april 2009, Teater 23, Malmö

På scen: Ann Katrin Andréasson, Magnus Nylander, Suzanna Santrac, Lillemor Hjelm, Kerstin Andersson och Zeljko Santrac

Regi: Radoslav Milenkovic
Nyöversättning: Jan Mark
Dramaturg: Barbara Horvath
Scenograf, kostymör och rekvisitör: Carina Lundgren Carlestam
Ljusdesigner: Iben West
Föreställningstekniker: Kristina Renberg

> PRESS

”Underbar attack på den svenska lydnaden” (Svenska Dagbladet)

Recension i Svenska Dagbladet, 13 apr 2009 | Recension i ”Nummer.se”, 8 apr 2009

> OM DRAMATIKERN

Eugène Ionesco (1909-1994) var ursprungligen från Rumänien men levde stora delar av sitt liv i Frankrike. Han debuterade som pjäsförfattare sent i livet, först vid dryga 40 års ålder. Tillsammans med bland andra Samuel Beckett är Ionesco en av de mest betydelsefulla författarna för den absurda teatern.

Utmärkande för Ionescos dramatik är driften med den traditionella teatern och det konventionella, småborgerliga livet. Ett begrepp som ofta förknippas med hans verk är antiteater. IDen skalliga sångerskanvar det från början tänkt att skådespelarna i slutet skulle hoppa ned från scenen och driva ut publiken från teatern, men Ionesco tog helt oabsurdistiskt sitt förnuft till fånga och valde en mindre provocerande upplösning på sin första antiteaterpjäs. Ionesco valdes in i Franska akademin 1970 där han satt på stol nummer 6 fram till sin död. Det sägs att Eugène Ionesco aldrig lärde sig det engelska språket, utan använde sig av inpräntade fraser.