Fastän det sänks tusen skepp

och här på land begås det slakt

hänger inte någon läpp:

man tror på änglavakt.

Fredstraktat och vänskapspakt

är skrivna ord, som kostar blod.

Svaghet rustar sig mot makt

för ångest ger förtvivlat mod.

I kärlek som i varje krig

vill många bara lura dig,

och ingen kan lita på mänskornas ord.

Vad hjälpte handslaget ni gav

den som står vid mannens grav?

En mänska är noll mot all fosterländsk jord.

Rädd för våra fiender? Ja, men mera rädd för den

Stormakt som vill hjälpa oss och kallar sig vår vän.

I krig som kommer, krig som går

ger svikna löften djupa sår

och ingen kan lita  på staternas ord.

Möta det som väntar oss

fast ingen vet hurdant det går.

Bära ödet utan trots

vad än som förestår.

Glad för minsta vänlighet

Men lita aldrig riktigt på’t.

Vara nöjd fastän du vet

att du kan inte kräva fred.

De tvingar oss att tiga still

Vi tänker ändå vad vill

Och ingen är fången, när tanken är fri

Vi har en inre fästning där

Som står emot var yttre här

När bara vi kämpar för allt vi har kärt.

Den som vågar stå emot, kan aldrig bli en träl

Ingen härskar över det, som vi bestämmer själv.

Det lovar vi med hand och mun

i mörkret innan morgonstund:

än lever den dröm om vår frihet vi närt.