8. Man tvingar oss att tiga still
Fastän det sänks tusen skepp
och här på land begås det slakt
hänger inte någon läpp:
man tror på änglavakt.
Fredstraktat och vänskapspakt
är skrivna ord, som kostar blod.
Svaghet rustar sig mot makt
för ångest ger förtvivlat mod.
I kärlek som i varje krig
vill många bara lura dig,
och ingen kan lita på mänskornas ord.
Vad hjälpte handslaget ni gav
den som står vid mannens grav?
En mänska är noll mot all fosterländsk jord.
Rädd för våra fiender? Ja, men mera rädd för den
Stormakt som vill hjälpa oss och kallar sig vår vän.
I krig som kommer, krig som går
ger svikna löften djupa sår
och ingen kan lita på staternas ord.
Möta det som väntar oss
fast ingen vet hurdant det går.
Bära ödet utan trots
vad än som förestår.
Glad för minsta vänlighet
Men lita aldrig riktigt på’t.
Vara nöjd fastän du vet
att du kan inte kräva fred.
De tvingar oss att tiga still
Vi tänker ändå vad vill
Och ingen är fången, när tanken är fri
Vi har en inre fästning där
Som står emot var yttre här
När bara vi kämpar för allt vi har kärt.
Den som vågar stå emot, kan aldrig bli en träl
Ingen härskar över det, som vi bestämmer själv.
Det lovar vi med hand och mun
i mörkret innan morgonstund:
än lever den dröm om vår frihet vi närt.