Edward Bonds framtidsskildring Ingen jag har (skriven 2002) utspelar sig i en nära framtid där det förflutna har förbjudits och verkligheten präglas av återkommande massjälvmord. Total kontroll förordas men ingen kontroll finns och endast förfall återstår.

Mot denna bakgrund står paret Sara och Jams. Jams är medlem i ett medborgargarde som kryssar fram på gatorna och vars syfte är att hindra människor från att minnas. En dag knackar det på dörren och in kommer Grit som påstår sig vara Saras bror. Med sig har han ett fotografi från barndomen…

Produktionsinfo

Urpremiär: 2003, Malmö

På scen: Suzanna Santrac, Zeljko Santrac och Mattias Malmgren
Regissör, scenograf, kostymör: Radoslav Milenkovic
Översättare: Suzanna Santrac
Ljusdesign: Thorsten Dahn
Scenografi, kostym: Radoslav Milenkovic
Tekniker och affischdesigner: Oscar Berven

Press

Sagt om originalpjäsen:

”Edward Bond is the most radical playwright to emerge from the sixties … the most savagely powerful dramatist writing today … Bond’s plays cannot be ignored” (Independent).

”Bond’s plays are about the strengths, real and potential of individuals in social situations. His politics insist that despite the compromises and failures a commitment to human freedom must not be lost, that change is possible that human beings can take control of their lives, that they are, finally rational.”

”Like Brecht he turns his hand to many different forms and like Brecht, his writings can be complex to express complexity of an issue or simply express its urgency.”