Är jag en gammal narr, jag gick ju sekelvis

igenom detta skådespel med samma tro

på mänskligheten, på en människas värdighet.

Min tro har hållit sig stark igenom krig på krig,

den tro som går som stammen genom släkten

där stora tänkare var trädets lövverk.

Men den som tror ska också känna tvivlets konst,

för tvivlet är den kraft med vilken berg försätts.

Och han ska känna fienden. Minns Kain var min son.

Vart krig han överlevde, överlevde jag.

Gör därför inte narr av humanisten,

för han är gjuten lika fast som Satan.

Vem segrar av oss två till sist? Ja, vad vet jag?

Jag vet att den som ger sig, han förlorar allt,

jag vet att kampen håller på i evighet

och allt går framåt eller bakåt växelvis.

Dock finns ett vapen Kain retirerar för

fastän hans galenskap förblindar. Detta:

Jag ser igenom honom. Jag förstår. Jag vet

på förhand vad som alltid hejdar krigaren.

Visst saknar jag hans outsläckliga hat

men jag ska alltid hata orättfärdighet.

Bak hatet måste ett hjärta slå för människan.

Gör därför aldrig narr av humanisten.